Det är... En ytterst liten chans att någon, någonsin kommer att läsa det här. Kanske är det jag för att se tillbaka på tiden då jag själv var bloggare med min Squashkamrat Bella. Kanske är det Bella för att se tillbaka just hur många bloggar hon har påbörjat. Eller så är det kanske du.

Antingen så känner jag dig eller inte. I vilket fall som helst så... Tappar jag fattningen om livet för tillfället. Vägen till framtiden har aldrig verkat så mörk, nutiden verkar aldrig ta slut och det förflutna flyter ihop till en enda stor... Blob.

Är det så livet är? Att inte komma ihåg vart man har varit, att inte veta vad man håller på med eller inte kunna se halvvägs in i nästa vecka? Kan någon svara mig det?